Teorin HRF

De, i introduktions sida nämnda, 4 punkter utarbetas lite mer utförlig de kommande 6-7 sidorna.

Observera att i texten används ordet kroppen. Dualiteten kropp/själ är ett språkproblem men i alla avseende menas helheten av dessa två¨.

Hållnings- och rörelsfunktioner går inte att förklara genom isolerade led- och muskelfunktioner, inte ens om man betraktar sambandet de emellan som komplexa, interaktiva strukturer, varvid med hjälp av många proprioceptiva och exteroceptiva reflexer, reaktioner åstadkommes genom automatiskt stimulering ifrån omvärlden.

Därmed riskerar man att inrikta terapin på mekaniska (morfologiska-, ortopediska-, ren fysiologiska-) komponenter av rörelseapparaten, även då , när det inte är tal om påvisbara, morfologiska avvikelser, vilka frågar efter en därpå riktat terapi.

Begreppet "rörelseapparat" är därför ett icke väl valt begrepp.

Hållning och rörelser är icke resultanter av en fungerande "apparat".

Hållning och rörelser är former av beteende hos djur och människor. Dessa bestäms av hela excistensen av subjektet, som rör sig själv.

Detta att "röra sig själv" beror på sättet varpå djur och människor förvandlar sin objektiva omgivning till en själv bestämda, egen situation.

Utifrån fullständig omedvetna kroppsliga erfarenheter, vilka svarar på evolutionär selekterade lust- och olust- mönster, har subjektet upptäckt och lagrat vitala värden och betydelser/vikt i sin omgivning.

På så sätt svarar det rörande subjektets varande på en fullständig egen värld, individuell, värdesatt världsbild., i vilken hållning och rörelse finner dess egentliga förklaring och grund. Där hittar de sina utgångspunkter i den konkreta meningsfulla relationen som en själv funktionerande individ bygger upp med sin egen om-(lev)värld.

Hållningsreflexer och biomekaniska avstämningar är viktiga, men inte som självverksamma automatik.

De är (Buytendijk) "hjälpmedel" som vare sig bra eller dåligt, används p.g.a. den aktuella betydelse- relation mellan det sig själv rörande subjektet och sin situation.

Om biomekaniska lagar överträdds och därigenom besvärs utvecklas, ligger orsaken inte i det dåliga funktionerande rörelsesegment, men i det sättet varpå subjektet har format sin omgivning på ett , för subjektet, icke naturligt sätt. Detta frågar således inte om ett åtgärdsplan av "rörelseapparaten", men om ett återställande av subjektet på sin omgivning.

Naturligtvis kan genom en felaktig inställning en skada har förorsakats, vilken kan leda till att man inte utan vidare kan återställa inställningen.

Översättning : Aljo Weijl. 03-04-2004

Copyright: C.G.de Graaf / A.J.A.Verberk/Institutet HRF. 12-2001